På-smällen-info!
Delar med mig av mi gravidkalender på familjeliv.se för den som är nyfiken!
Jävla hormoner!
Det är sjukt jobbigt att inte kunna kontrollera nånting! Jävla nervvrak..
Har bråkat med min underbara pojkvän idag, vilket är det värsta jag vet! Vi blev ju såklart sams, när jag tar mig i kragen och inser att jag inte ens är arg, utan bara gravid och dum i huvet.. Men vid det laget har jag redan hunnit göra andra ledsna. Tålmodiga, underbara människa!!
Är för övrigt även tankspridd som.. (kan inte komma på nåt tankspritt att jämföra med).. Jag har iaf fråntagits ansvaret för att släcka stearinljus.
Godnatt! Bättre update i morgon ;)
Isabelle totallyjävla<3 Fredrik
Så här känner jag mig:
Allt slår bara om på några sekunder, kan va hur pigg (haha, råkade skriva piss först, kul att det ligger i muskelminnet bättre än pigg!) som helst, och sen måste jag bara sova. Jag kan ha mått illa ena sekunden för att jag är så mätt, sen MÅSTE jag äta, och inte vad som helst utan just DET DÄR.
Sen har jag ju såklart lite andra grejer på min mat och sovklocka, exempelvis skälla-på-underbar-pojkvän-dags, gråta-över-vad-som-helst-dags, ligga-dags, osv.
Så lååångt kvar, 15+4 idag.
ÅH! Jobbigt att må illa! Världens sämsta mamma...
Det är inte konstigt att man får lätt panikångest. INGET är ok, och ALLT är ett känsligt ämne när det kommer till barn. Jag måste väl får känna att, "nä, det har inte varit så roligt att va gravid när jag inte ätit eller sovit ordentligt på flera veckor, när jag är ständigt trött och totalt energilös och gärna med en dos dundrande huvudvärk varje kväll". Men inte kan jag sitta och oroa mig över det inte! Jag borde ju ha fullt upp med att springa omkring och vara överlycklig, laga övernyttig mat och lysa med någon form av överdriven lyster, inte gå och dricka julmust mot illamående, ha påsar under ögonen, sova middag fast jag sovit 13 timmar i natt och hamna efter i skolan!
Nä, fy mig, jag förtjänar ju inte ens att vara gravid, och tänk på alla stackare som försöker i flera år och inte lyckas, och här kommer jag och petar ut en p-stav och Fredrik hinner knappt titta på mig innan jag blev med barn. Så har jag mage att gnälla.
Och så hoppas vi att ironin lyser igenom, och så tänker jag må precis hur jag vill.
Här är en opassande gullig bild till inlägget, så ni inte tror att jag är arg eller så
Put eller inbillning..?
Nu har ju jag varit på tjocken ett ganska bra tag (treåenhalv månad i alla fall) och börjar ju önska att det skulle bli lite tydligare, liksom synas lite grann i alla fall, men icke. Smal som en sticka. Som vanligt.
Men i morse när jag vaknade och klappade mig på magen (för ja, det gör man ju liksom, som för att säga godmorgon, hoppas att man hamnar på varandras goda sida den här morgonen) och då tyckte jag tamejtusan att det känndes litelitelite som att nånting liksom putar längst ner på magen!! Tror jag..?
Jag bad Fredrik känna också och han sa att han också tyckte det känndes om litelitelite, men det kan ju va nånting han säger för att göra mig glad också.. Folk säger gärna genomtänkta saker för att göra en glad när man är en dräktigt känslovraksmongo!
Annars så har jag ju funderat på om man skulle passa på att vika ut sig, jag menar, jag har aldrig haft en tanke på det förut men OM jag skulle göra det så skulle det ju bli nu!
Fortfarande smal, men helt plötsligt med bröst som inte får plats i en c-kupa!
Smackelibånk!
och gjorde ett KUB-test (för er som inte vet vad ett KUb test är så är det i alla fall kombinerat blodprov och ultraljud) man gör det för att kolla om man ar hög eller låg risk för kromosomavvikelser, så det vi i korta ordanlag var och gjorde var alltså ett ultraljud!
Och jag var så jävla nervös!! Jag trodde verkligen att vi skulle komma dit och det inte skulle ligga nånting i magen, för att HUR dåligt jag än har mått och på ett sätt då DEFINITIVT kännt av att jag är på tjocken, så känner jag mig inte gravid liksom, jättesvårt att förklara..
Men jag fick det ju då bekräftat och här är den; den lilla saken som växer därinne
Här hade jag alltså gått 11 v och 3 dagar och smacke va bara 46 mm (som minst ska bebisen vara 45mm för att man ska kunna göra KUB, "hade ni kommit igår hade det inte gått" sa hon till och med)
Allt gick ju bra i alla fall och vi hade lägsta risken så de var ju lugnt, nästa gång vi får se bebis blir 3e januari, är vi ska göra "vanligt" UL, då kan vi ta reda på om det är en tjej eller kille också.. vilket jag tror att vi ska..
Så här ligger det till i alla fall..
Och det finns ju sina anledningar till det, till exempel att folk läser bloggen höhöhö
Nä, men jag har haft huvudet fullt och energinivå på noll ett tag nu och anlednigen till det är att det växer en liten människa i magen å mig! Jupp, jag och fredrik ska ha barn 1a juni! Och ja, det är jättekul, även om det inte känns så precis hela tiden när man mår jätte illa, inte har nån aptit, är jätte trött, totalt känslosam och känner sig som en dålig förälder redan nu för att man inte hoppar och studsar och gör en miljard saker med ett stort leénde på läpparna.
Dock ibland, blir man lite sugen på nåt att äta, men då är det klart nånting man ABSOLUT inte får äta, typ sushi eller en bit brieost, men det gör inget för aptiten går över på ca 2 minuter och sen mår man illa igen!
Ähmen lite så har det typ varit, och jag är skitglad såklart!
Men nu hoppas jag ju klart på lite mer engergi, men det SKA ju tydligen bli bättre efter v 14 och vi har gått 13+2 idag!
(Fan, nu blev jag sugen på sushi..)
