heroinbella

Nu har ju jag varit på tjocken ett ganska bra tag (treåenhalv månad i alla fall) och börjar ju önska att det skulle bli lite tydligare, liksom synas lite grann i alla fall, men icke. Smal som en sticka. Som vanligt.

Men i morse när jag vaknade och klappade mig på magen (för ja, det gör man ju liksom, som för att säga godmorgon, hoppas att man hamnar på varandras goda sida den här morgonen) och då tyckte jag tamejtusan att det känndes litelitelite som att nånting liksom putar längst ner på magen!! Tror jag..?
Jag bad Fredrik känna också och han sa att han också tyckte det känndes om litelitelite, men det kan ju va nånting han säger för att göra mig glad också.. Folk säger gärna genomtänkta saker för att göra en glad när man är en dräktigt känslovraksmongo!



Annars så har jag ju funderat på om man skulle passa på att vika ut sig, jag menar, jag har aldrig haft en tanke på det förut men OM jag skulle göra det så skulle det ju bli nu!
Fortfarande smal, men helt plötsligt med bröst som inte får plats i en c-kupa!