Jag hatar att äta
Det finns nog ingenting jag hatar så mycket som att vara mätt.
Jävla bantingsoffer säger du.
Nä! Eller alltså ja. Jo. Lite e jag ju det, men det hör inte hit.
Jag hatar bara att va mätt. Det är äckligt. Trots det är jag mästare på att äta förmycket. Dumhuvud.
Har precis ätit den här:
Ja, givetvis inte hela, men nu mår jag pyton. Kul ord. Må pyton. eheheh
I morse fick jag dessa när jag vaknade:
Helt svanslöst vilket gammalt kap kärringen gjort när hon hitta den guldklimpen. Jomenvisstserrö.
Kapade dessutom av mig håret sådär fåningt igen i helgen:
Osminkad och halvnaken är jag här. Så liksom naturlig och fräsh. lite som en sommardag mitt i vintern. Fast liksom inte sådär varm så man blir svettig utan en alldeles lagom varm sommardag. Och så har jag ganska små bröst också, kan ju va praktiskt ibland. Och töntigt ibland. I värsta fall får jag väl pumpa upp dom lite i samma veva som jag börjar botoxa, men i stora drag så är jag i alla fall bra. Du hade nog inte heller kunnat slita dig från spegeln med ett nylle som mitt liksom.
Här är för övrigt en bild på heidi:
