heroinbella

Vi måste höja våra röster för att höras!

Jag undrar om det beror på mig, eller min mammas engagemang när jag var liten (hon hade tjejmiddagar där hom och hennes polare, då i min ålder, satt och skanderade Å å å tjejer [..] i köket), eller har kvinnodagen börjat kännas lite pasé? Vill vi verkligen ha en "kvinnodag"? Vill vi inte bara vara lika mycket värda allihopa? Tycker att vi undervärderar kvinnan genom att ge henne EN dag om året.. Genom det säger vi ju indirekt att 364 dagar om året är männens? Och ordet "feminism" hur utgånget känns inte det? Jämställdism, vi jag ha!

Inte så konstigt att uga killar inte vill kalla sig feminister, när de kopplar en feminist till en flata med rakat huvud och orakade ben som står med en cigg i mugipan bakom en busshållplats och bara allmänt hatar alla män.. Jag hatar inte män, jag tycker män är great(!), likaså tycker jag kvinnor är great, och vi kan visst ha en kvinnodag, om ni nu vill det, men då ska det vara en mansdag också och alla andra dagar ska vara allas dagar. Förjävligt om vi kvinnfolk bara ska vara de fantastiska likvärdiga människor vi är, I DAG OM ÅRET...

(Och tåls att tilläggas, hur fan kan man kalla någonting en "feministisk festival" och säga att BARA tjejer är välkomna??? Slå upp ordet i en ordbok för i helvete! Jag hade gärna kommit om man kallade det för vad det är, en tjej-festival, eller tjej-kväll, men vafan, sluta sabba feminism för oss sm tror på jämställdehet på riktigt!!)