heroinbella

Det är inte konstigt att man får lätt panikångest. INGET är ok, och ALLT är ett känsligt ämne när det kommer till barn. Jag måste väl får känna att, "nä, det har inte varit så roligt att va gravid när jag inte ätit eller sovit ordentligt på flera veckor, när jag är ständigt trött och totalt energilös och gärna med en dos dundrande huvudvärk varje kväll". Men inte kan jag sitta och oroa mig över det inte! Jag borde ju ha fullt upp med att springa omkring och vara överlycklig, laga övernyttig mat och lysa med någon form av överdriven lyster, inte gå och dricka julmust mot illamående, ha påsar under ögonen, sova middag fast jag sovit 13 timmar i natt och hamna efter i skolan!

Nä, fy mig, jag förtjänar ju inte ens att vara gravid, och tänk på alla stackare som försöker i flera år och inte lyckas, och här kommer jag och petar ut en p-stav och Fredrik hinner knappt titta på mig innan jag blev med barn. Så har jag mage att gnälla.

Och så hoppas vi att ironin lyser igenom, och så tänker jag må precis hur jag vill.

Här är en opassande gullig bild till inlägget, så ni inte tror att jag är arg eller så